In och ut på akuten.
Världens slappaste sara är jag idag. Gick upp kl två, kl två?? åh herre gud, frukosten blev avklarad vid fyra sen bar det av till sanna, gick ut 2,5 kilometarn i rocklunda spåret, skönt att prata lite minnen och funderingar i den friska "vårluften", för så kändes det faktiskt =)
Jaha sen när man kom hem och hade hoppats på en lugn plugg stund, då, JUST DÅ, får jag för mig att titta på my's sår i munnen. JAHA vad märker man, att alla stygn på ena sidan har släppt och hon har en grotta fylld av gegga hela vägen in i käken, typ under alla tänder och det blöder. Hela världen stanna och jag skrek i huvudet: NEEEJ!, jag började rabbla upp alla scenarior som gick i huvudet;
1: käken kommer ruttna och trilla av.
2: de kommer få hugga av halva käken på henne och hon kommer aldrig mer kunna tugga på sina älskade tjurmusklar.
3: hon kommer behöva avlivas för hon inte kan få i sig tillräckligt med mat?!
Panik ringa till strömsholm, panik köra dit, panik vänta där och panik fråga veterinären massa dumma frågor, för jag antog ju såklart att hon fått blodförgiftning pga såret. Men veterinären svara i lugn och ro (som för den delen såg ut att vara typ 25 och knappt påbörjat sin utbildning) att: "Ja, du hade rätt, stygnen har släppt men hålet ser relativt fint ut för att vara ett hål" Fint!? tänkte jag, "tjaaa du lilla gumman du kanske inte riktigt vet vad ett fint sår är, för det här såret såg ut som: hej jag heter börje och är 87 år har suttit i rullstol hela mitt liv och fått världens största kroniska liggsår i rumpan som man kan skära ut långa maskar av var och förruttnad hud ur, med en lukt som skulle kunna slå ut ett helt folkslag".
Men visst jag överreagera kanske lite första gången jag kolla. För när hon och en annan veterinär (som såg ut att vara ännu yngre och knappt hade börjat tänka vad hon ville utbilda sig till) bände upp myrans lilla mun så såg jag att geggan var borta, blodet var inte där och det var relativt läkt. Så fine, hon hade rätt, vi åkte därifrån med 5 timmars väntan i erfarenhet, antibiotika och pinnar för att kunna göra rent hålet med. Vi har också fått röntgen/tandläkar tiden till my framskjuten (eller hur säger man, tillbakaskjuten?) till måndag istället för den 4e september.
Vilken morsa man är alltså, stackars de läkare som kommer få ta hand om mina barn sen, stackars dom säger jag bara.
Men tack till Strömsholms djursjukhus, även fast jag precis lät väldigt negativ så är jag faktiskt underbart glad att ni finns :)
Jaha sen när man kom hem och hade hoppats på en lugn plugg stund, då, JUST DÅ, får jag för mig att titta på my's sår i munnen. JAHA vad märker man, att alla stygn på ena sidan har släppt och hon har en grotta fylld av gegga hela vägen in i käken, typ under alla tänder och det blöder. Hela världen stanna och jag skrek i huvudet: NEEEJ!, jag började rabbla upp alla scenarior som gick i huvudet;
1: käken kommer ruttna och trilla av.
2: de kommer få hugga av halva käken på henne och hon kommer aldrig mer kunna tugga på sina älskade tjurmusklar.
3: hon kommer behöva avlivas för hon inte kan få i sig tillräckligt med mat?!
Panik ringa till strömsholm, panik köra dit, panik vänta där och panik fråga veterinären massa dumma frågor, för jag antog ju såklart att hon fått blodförgiftning pga såret. Men veterinären svara i lugn och ro (som för den delen såg ut att vara typ 25 och knappt påbörjat sin utbildning) att: "Ja, du hade rätt, stygnen har släppt men hålet ser relativt fint ut för att vara ett hål" Fint!? tänkte jag, "tjaaa du lilla gumman du kanske inte riktigt vet vad ett fint sår är, för det här såret såg ut som: hej jag heter börje och är 87 år har suttit i rullstol hela mitt liv och fått världens största kroniska liggsår i rumpan som man kan skära ut långa maskar av var och förruttnad hud ur, med en lukt som skulle kunna slå ut ett helt folkslag".
Men visst jag överreagera kanske lite första gången jag kolla. För när hon och en annan veterinär (som såg ut att vara ännu yngre och knappt hade börjat tänka vad hon ville utbilda sig till) bände upp myrans lilla mun så såg jag att geggan var borta, blodet var inte där och det var relativt läkt. Så fine, hon hade rätt, vi åkte därifrån med 5 timmars väntan i erfarenhet, antibiotika och pinnar för att kunna göra rent hålet med. Vi har också fått röntgen/tandläkar tiden till my framskjuten (eller hur säger man, tillbakaskjuten?) till måndag istället för den 4e september.
Vilken morsa man är alltså, stackars de läkare som kommer få ta hand om mina barn sen, stackars dom säger jag bara.
Men tack till Strömsholms djursjukhus, även fast jag precis lät väldigt negativ så är jag faktiskt underbart glad att ni finns :)
Kommentarer
Trackback
