Gifta sig när man är så ung.
Kollade precis på Outsiders. Förstår inte riktigt hur tjejer som är 16 år tänker när de gifter sig med sina 17åriga pojkvänner. Dom är säkert JÄTTE kära, JÄTTE lyckliga, och känner att de vill spendera HELA livet med sin kille. Men herre gud, har de någon gång hört talas om första kärleken? Den är alltid speciell eftersom man inte har känt någonting som ens liknar tidigare. Ens första förhållande där man är riktigt kär kan vara väldigt seriöst för en 16-18 åring, men när man sen blir 22 år och ser tillbaka på det så märker man hur fruktansvärt mycket man har växt. Känslor som uppstår nu går att "utvärdera" (låter hemskt men ni förstår vad jag menar) på ett annat sätt. Man har tidigare erfarenheter och känslor att jämföra med, till skilldnad mot första kärleken då man inte riktigt visste hur det skulle vara.
Jag nedvärderar verkligen inte människor som är tillsammans med sin första kärlek, för jag är väldigt nöjd med mitt första förhållande med A (visst vissa saker vill man hemskt gärna ha ogjort) för vi formade varandra på nått sätt som människor jag och A, och vi är väldigt nära vänner idag och han är någon jag bryr mig mycket om och som alltid finns där för mig.
Men jag förstår att 9/10 "första förhållanden" tar slut, för man tror nog allt är så mycket seriösare än det egentligen är när man får perspektiv på det. Man tror att första kärleken är den enda kärleken, eftersom man inte vet något annat. Och det är klart, första kärleken kommer alltid vara speciell. Men för guds skull känn efter lite innan ni gifter er när ni är 17 bast!! :)
